måndag 25 augusti 2008

Min vän Kent

Det här är Kent. Nej, inte Ken. Det var min första pojkvän kan man säga.
Min mamma stickade en liten dräkt som inte går att ta av.
En liten basker på sniskan och sockor hon limmades fast.
Praktiskt men man vill gärna att karlar byter kläder ibland.
Årliga besöket för att ta foto.
Vadå ser sur ut? Hur kul är det att flina åt en fotograf som sticker huvudet
under ett svart skynke och piper med en anka?
Ja tiden går. Om ett par år är Kent pensionär.

4 kommentarer:

tavelhus sa...

Han har hållt sig i fin form!
kram m

makiato sa...

Det var en riktigt rolig historia om Kent. Hur han slog av sin näsa kanske kommer fram i nästa inlägg?
kram

PetraO sa...

Kent är underbar! Jag tycker bäst om den delen av berättelsen med de fastlimmade skorna!!!

Fröken Esurk sa...

Haha, det är klart att man vill se männen byta kalsipper då och då! Vilken härlig man/gubbe!